Om robotarna tar över våra jobb, vad ska vi göra då?!?

Share this post:

I Pixar Studios datoranimerade klassiker Wall-E har vi människor förstört vår planet genom överdriven konsumtion och blivit tvingade att ta vår tillflykt till ett rymdskepp som lite planlöst driver omkring i rymden i väntan på bättre tider. Där spenderar vi våra dagar utan större syfte eller mening medan robotar sköter alla manuella sysslor och passar upp oss människor så att vi inte behöver göra någonting alls egentligen. Vi har blivit reducerade fullt ut till konsumenter utan syfte, utan jobb men med alla våra konsumtionsönskemål uppfyllda. Vi har även blivit ohälsosamt feta, oförmögna att röra oss för egen maskin, lata och rätt korkade.

I detta inlägg tänkte jag reflektera över frågan: om robotarna tar över våra jobb, vad ska vi göra då och hur ska vi förhålla oss till ämnet automatisering?

Idag pratas det mycket om att allt fler jobb kommer att automatiseras allt mer och att detta kommer att ske allt fortare. Rapporter som kvantifierar automatiseringens påverkan på våra jobb tycks hagla allt tätare och tidigare i höstas lyfte World Economic Forum fram en rapport från PWC som pekar på att inom ett årtionde kan 30% av de befintliga jobben idag vara automatiserade. Det som driver på denna utveckling är tekniska genombrott inom artificiell intelligens (AI), internet-of-things (IoT) och robotik, vilka i sin tur kommer i kölvattnet på en alltmer kapabel och gedigen digital infrastruktur.

Även om en allt mer utbredd automatisering tycks vara oundviklig, så är detta med automatisering en mångfacetterad historia. Låt mig lyfta fram sju aspekter av automatisering, som jag tror belyser ämnet väl.

Automatisering kommer att påverka våra jobb. Vissa jobb kommer att försvinna, men nya jobb kommer också att skapas

När vi som arbetande individer tänker på automatisering relaterat till våra jobb är det lätt att fokusera på risken att ersättas av en maskin.  När vi som processägare tänker på automatisering så är det vanligare att fokusera på de optimeringsvinster som kan göras genom automatisering. Automatisering är onekligen ett tve-eggat svärd som i takt med att vi digitaliserar allt mer kommer att påverka våra jobb i allt större utsträckning. Om detta är bra eller dåligt kan givetvis diskuteras från fall till fall, men ett är säkert, en ökad grad av automatisering är en oundviklighet, så det gäller för oss alla att reflektera över hur vi själva behöver förändras i enlighet med detta.

Automatisering tenderar att automatisera specifika sysslor inte generellt våra jobb som sådana

Idag är intelligent automatisering på sätt och vis jämförbart med artificiell intelligens i den bemärkelsen att bådas förmågor står i direkt relation till hur specifika de är. Generell AI (Artificial General Intelligence) med förmågor lika breda och mångfacetterade som våra mänskliga är idag en fiktion och en spekulation, medan smal AI (Artifical Narrow Intelligence) är en verklighet som vi stöter på i självkörande bilar, chatbottar, ansiktsigenkänningsapplikationer och så vidare. De är alla domänspecifika och kan i princip utföra ett fåtal sysslor väldigt väl. Detsamma gäller automatisering.

Överlag är vi ok med att de jobb som är ”dull, dirty & dangerous” automatiseras fullt ut

Det finns givetvis en mängd jobb som är tråkiga, smutsiga och farliga. Inga utav dessa jobb är egentligen särskilt lämpliga för oss människor. När vi människor utför jobb som vi finner tråkiga, tenderar både fokus och kvalitet att vika. Vi tappar helt enkelt intresset. Det gör inte robotarna. Det finns även en mängd jobb som är smutsiga, illaluktande och överlag oattraktiva för oss människor men som vi accepterar i brist på annat. Robotar har givetvis inte riktigt samma attityd-utmaningar. Sedan finns det alla de jobb som är farliga för oss människor. Att gå till jobbet och riskera att dö innan arbetsdagen är slut vill vi alla givetvis undvika. Då robotar inte lever kan de ju heller inte dö så detta dilemma berör dom inte.

Människor och robotar är bra på olika saker

Under Davos 2018 talade Jack Ma om utbildning och han lyfte fram vikten av att förändra vår utbildning i grunden så att vi undviker en förenklad situation där människor och robotar tvingas konkurrera om samma jobb och sysslor. Å ena sidan så kan vi människor inte utföra vissa sysslor i nivå med våra maskiner. Vi kan till exempel inte längre spela schack eller Go lika bra som maskinerna eftersom detta kräver ett angreppssätt som inte passar oss människor lika bra som det passar vår teknik. Å andra sidan så finns det en domän som våra maskiner antagligen aldrig kommer att utföra lika väl som vi människor, nämligen medmänskligheten. Att vara en god medmänniska är ett mänskligt privilegium och när vi människor hittar sätt att automatisera specifika sysslor inom ett jobb så kan medmänskligheten prioriteras. Tänk bara på den pågående förändringen av läkarutbildningen där läkarkandidater i större utsträckning ges möjlighet att fokusera på ett empatiskt vårdgivande snarare än ett encyklopediskt kunnande. Uttryckt annorlunda: algoritmer kommer att kunna tränas till att bli överlägsna läkare att bedöma röntgenplåtar, men de kommer ha svårt att empatiskt leverera ett besked till en patient vars röntgenplåt visar att det är illa ställt.

Automatisering kommer att ha ett större genomslag i vissa miljöer än i andra

Generellt sett är det enklare (och lönsammare) att automatisera data-rika, digitala, immateriella processer och sysslor än data-fattiga, analoga, materiella processer och sysslor. Det finns till exempel en anledning till att vi redan idag har automatiserat komplexa processer för finansiell handel men inte sophämtningen i urbana miljöer som fortfarande är ett manuellt jobb.

Den verkliga effekten av automatisering är inte ökad digitalisering utan ökad digital transformation

Intelligent automation är inte detsamma som att göra något automatiskt som tidigare gjordes manuellt. Att endast replikera en manuell process automatiskt är inte lika transformativt som att helt och hållet tänka igenom på nytt hur något kan göras annorlunda om vi inte behöver ta hänsyn till mänskliga aspekter. Vi automatiserade inte diskning genom att bygga humanoida robotar som diskar som vi gör. Vi skapade diskmaskiner. Och vi kommer inte att ersätta kassörerna i våra matbutiker med robotar från Boston Dynamics. Vi kommer att göra om i grunden hur processen ser ut när vi handlar i butik.

Automatisering tvingar oss att reflektera över frågor som rör ansvar, omdöme, kontroll och risk

Det går naturligtvis att automatisera processer som vi inte förstår, men när vi gör det så kan vi inte kontrollera dom eller förutspå deras utfall. Detta blev tydligt när Amazon försökte automatisera rekryteringsprocessen och när Apple började automatisera kreditvärderingsprocessen i samband med Apple Pay. När det kommer till automatisering  förutsätter kontroll förståelse. Vi kan endast kontrollera det vi förstår och genom vår förståelse förutspå de automatiserade processernas utfall. Förståelse, i sin tur, kräver transparens. Om vi genom transparens skapar insyn i och förståelse kring hur exempelvis komplexa algoritmer bearbetar enorma datamängder så kan vi också utforma dessa algoritmer till att ”bete” sig i enlighet med våra värderingar och återspegla vårt eget omdöme. Detta är något som är helt och hållet avgörande för att intelligent automatisering ska bli transformativt, positivt och hållbart för oss alla. Ett område där vikten av detta är smärtsamt tydligt är självkörande bilar. Hur ska vi gå tillväga för att automatisera transport och mobilitet där dödsolyckor till synes är en oundviklighet?

Vill du fördjupa dig i de frågeställningar som automatisering väcker så rekommenderar jag rapporten ”Automation and the future of work” från IBM Institute for Business Value.  Och vill du veta mer om vad IBM kan erbjuda inom intelligent automation så ta en titt här på vår sida ”Build resiliency with automation and AI”. Vill du läsa mer om hur automation har påverkat våra jobb ur ett historiskt perspektiv, rekommenderas ”A short history of jobs and automation”, vilket är en översikt från World Economic Forum.

/Patrick Couch, IBM