Innovation
Om vikten av att blicka framåt, vara nyfiken och ibland lite naiv.
24/05/2017 | Skriven av: Raghda Hussein
Categorized: IBM & Vasaloppet | Innovation
Share this post:
Jag har tidigare skrivit om innovation och fokus och det näraliggande ämnet motivation. Utan motivation vet du inte vad du ska fokusera på – vilket behövs inte minst för innovation. När jag häromdagen läste mina texter igen, såg jag att de har en ”man kan göra allt om man vill”-attityd. Kanske irriterande eller lite väl klyschigt för en del personer. Men det är den attityden som har gjort mig till den jag är idag – motiverad, fokuserad och besjälad av innovation i olika former. Därför bestämde jag mig för att dela med mig av mina erfarenheter.
Men denna text vill jag inte att säga att förutsättningar inte spelar roll, för det gör de. Däremot är jag övertygad om att enbart rätt förutsättningar inte är en garanti för framgång. Det behövs också ett driv. Jag ska försöka berätta hur tre egenskaper som jag utvecklat under de senaste 15 åren gjort mig till den jag är idag.
Att alltid blicka framåt
Jag kom till Sverige år 2000, femton år gammal. Jag fick börja med en svenskakurs för att efter en tid börja gå parallellt; deltid i 9:an och deltid en svenskakurs. Det var inte lätt att vara tonåring, inte kunna språket och vara ny i klassen. Men det var under den tiden som jag utvecklade den första av de tre egenskaperna: förmågan att alltid titta framåt. Varje gång jag uttalade ett ord fel eller använde fel ord i sammanhanget och mötte frågande blickar blev jag besviken. Handen på hjärtat – det kan fortfarande hända, än i dag. I dessa situationer hade (och har!) jag två val: att dra mig tillbaka och tänka att jag aldrig kommer att kunna prata lika bra som alla andra – eller att blicka framåt och se till jag blir bättre till nästa gång. För mig var, och är, det bara framåt som gällde. En avgörande faktor under de första åren i Sverige var också att jag hade en stabil grund att stå på i form av min familj. De har inte bara gett mig rätt förutsättningar genom att flytta hit, de har också gett mig känslan att oavsett hur det är utanför så är jag alltid älskad hemma. Utan den grunden hade det nog varit svårare att behålla drivet och alltid titta framåt.
Att drivas av nyfikenhet och viljan är lära sig mer och mer
Min vilja att lära mig språket och att komma in i samhället framhävde den andra egenskapen: nyfikenhet. Nyfikenheten drev mig – jag ville lära mig mer och mer för varje dag. Nya ord, de svenska traditionerna, kulturen, maten… allt som krävdes för att jag skulle kunna bli en i gänget. Nyfikenheten växte till att omfatta allt jag inte kände till innan jag kom till Sverige. Jag såg en värld av möjligheter här som jag inte varit i närheten av tidigare. Jag ville resa till andra länder, lära mig fler språk, testa nya maträtter, lära känna nya kulturer, skaffa nya vänner. Varje gång jag lärde mig något nytt förstod jag mer och mer om vikten av att vara olika. Jag lärde mig att bara för att något eller någon är olika från det jag känner igen, betyder det inte att det är konstigt eller dåligt. Det är bara annorlunda. Jag blev mer och mer övertygad om att jag bara blir rikare och rikare ju mer jag lär mig. Nyfikenheten och valet att alltid blicka framåt blev avgörande för att jag sökte och kom in på KTH. Utan dessa egenskaper hade jag aldrig fått träffa de vänner jag har nu, eller vågat åka på utbytesåret i Spanien, till exempel.
Att inte tycka att något är ”för svårt”
Egenskap tre är att jag saknar förmåga att tycka att något är ”för svårt”, ”för jobbigt” eller ”omöjligt” att göra. Jag kallar det för naivitet. Jag har svårt se något som omöjligt. Jag har hoppat in i nya utmaningar som kanske var alldeles för svåra utan att riktigt begripa det. Jag är nästan alltid utanför min bekvämlighetszon. Hur går det till? Inför nya situationer tänker jag: ”vad är det värsta som kan hända?”. Svaret är nästan alltid att det är att misslyckas och få börja om. Då tänker jag att ”det är inte så farligt, så kör på”. Sedan vet jag att jag kan hämta stöd från min familj och mina vänner på vägen.
Min nyfikenhet, inställningen att alltid titta framåt och min naivitet hjälpte mig att hitta mitt största fritidsintresse så sent som i oktober 2014. Via en kollega blev jag nyfiken på längdskidåkning. Jag köpte ett par skidor och anmälde mig till Öppet Spår 2015. På ett träningsläger med jobbet i december 2014 ställde jag mig på längdskidor för första gången. Det var först då jag insåg hur svårt det skulle bli. Men jag bestämde mig för att köra på ändå. Det värsta som skulle kunna hända var att jag bröt loppet, och det var ändå inte så farligt. Jag ställde mig i startlinjen till tävligen i mars 2015. Jag kom knappt uppför första backen, publiken fick till och med hjälpa mig uppåt längs de första 3 kilometrarna. Jag var nära att bryta. Jag bestämde mig att åka vidare mot första kontrollen och att bryta där. Men glädjen över att komma till första kontrollen i Smågan gjorde att jag körde vidare. Och så var det längs hela loppet, bara tänka framåt, ända till 60km-kontrollen där repet drogs. Jag blev självklart besviken, men bestämde mig redan på bussen från Oxberg till Mora att jag skulle anmäla året efter igen och klara hela loppet. Så blev det också, jag körde båda Öppet Spår 2016 och Vasaloppet i år. Nu har jag hittat ett underbart fritidsintresse som jag kommer att hålla på med så länge jag bara kan. Det hade inte hänt om jag inte haft min nyfikenhet, min naivitet inför nya utmaningar och min ”alltid blicka framåt”-attityd. Samma inställningar tog mig till IBM och de roller jag haft här. Faktum är att de också hjälper mig dagligen, i allt jag gör för att driva upp innovationstakten hos nordiska organisationer, bland annat med hjälp av IBM Bluemix.
Vad är det värsta som kan hända?
Slutligen vill jag säga att nyfikenhet, att titta framåt och att våga testa nya saker inte är något man gör en gång. Som jag ser det är det små val vi gör varje dag, val vi gör många gånger varje dag till och med. Det kan vara träning, en ny sport, en ny arbetsuppgift på jobbet, att göra något som inte står i arbetsbeskrivningen. När du står inför nya utmaningar, tänk alltid, vad är det värsta som kan hända? Då får du oftast svaret på om du ska våga testa eller inte.
/Raghda
Country Manager Hybrid Cloud, Sweden
Johan tränar: Nya mål satta!
Träningspodden jag lyssnar på för råd för löpträning ger rådet att “mängdpassen” ska ligga ca 30 sekunder per kilometer långsammare den måltid man har för de “snabba” passen. Min egen träningskalender för “vanliga” veckan ser ut så här nu: Ett eller flera B, antingen D eller E, antingen A eller C. Plus min trogna […]
Johan tränar: Tomheten infann sig – vad göra?
Mot slutet av den första sjumånadersperioden med träningsmål, där alla målen var uppnådda, började en tomhet infinna sig. Vad nu då? Är jag klar, vad ska nästa steg vara? Hur förbättrar jag mig efter den första tidens ganska branta förbättringskurva och jag känner att jag planat ut? Mer poddar och artiklar fick bli källan till […]
Johan tränar: Börja mäta!
Hemmavasan blev ändå startpunkten för mig att börja mäta mer i träningen. Dagen efter mitt lopp laddade jag ner en gratis träningsapp, som hade funktioner för att följa pass både med tid och sträcka m m. Mitt första delmål för att slå tiden som jag såg att en kollega till mig gått i mål på […]