Framtiden ger oss syn – och det ser riktigt bra ut

Share this post:

Gästbloggare: Annie Thorell

Jag kommer ihåg när jag var liten och tittade på Turtles. Tuffaste, coolaste, Teenage Mutant Ninja Turtles som slogs mot onda fiender och skrek ”KOWABUNGA!”. En av deras största fiender var en slags robot som styrdes av en ensam hjärna som hette Krang. Krang hade placerat sig i kontrollrummet i robotens mage, och därifrån styrde han den i sin jakt att ta över världen. Såhär 20 år senare kan jag konstatera att hjärnan inte alls behöver någon robot att styra, den kommer kunna klara sig utmärkt helt på egen hand. Dessutom kommer den inte vilja ta över världen. Nåja, inte på samma sätt som Krang planerade i alla fall.

IBMs forskare presenterar varje år en framtidsspaning kallad 5 in 5, fem trender som förväntas slå under de kommande fem åren. Det är en utblick som ger en fantastisk bild av framtiden och, i alla fall för min del, ger inspiration och väcker tankar kring vad vi kan åstadkomma med teknikens hjälp. Det ger också en inblick i forskarnas värld – vad de jobbar med, vilka utmaningar de upplever, och hur de ser på världen – och vilken otrolig värld det är. Denna gång går IBMs 5 in 5 i sinnenas tecknen och berör känsel, smak, hörsel, luktsinne och vad vi ska titta lite närmare på här – syn.

Att uttrycka egenskapen hos framtidens datorer med hjälp av människans sinnen är en kittlande tanke som väcker flertalet funderingar över hur morgondagens vardag kommer att se ut. Ett företag kallat Flight Display Systems har visat utrustning för ansiktsigenkänning som är tänkt att kunna installeras innanför dörrarna på ett flygplan för att kontrollera identiteten på alla personer som går på planet, och då kunna larma personalen om det finns en obehörig person ombord. Får det oss att känna oss säkra? Eller är det känslan av att vara övervakad som tar över och väcker obehag och frågor om integritetskränkning? Jag väljer att inte bli rädd för tekniken utan istället se den som en fantastisk möjlighet. Den värld som vi nu kan börja ana tar form med hjälp av Cognitive Computing är en värld där teknik gör vår vardag lättare, bättre och smartare, och där problem kan upptäckas och lösas innan de ens hunnit bli till just problem.

I dagsläget kan vi visa en bild för vår dator och få den att hitta mönster och känna igen liknande bilder genom att lägga till taggar, framtidens datorer kommer att kunna göra detta på egen hand. Precis på samma sätt som våra hjärnor tolkar bilder – genom kontraster, att hitta kanter och identifiera färger – kommer också datorn att kunna hitta mönster och information i bilder med en hastighet och objektivitet som vi människor aldrig kommer kunna uppnå.

I dagens samhälle där Big Data börja gå från Big Confusion till Big Gain, där man nu ser hur man kan utnyttja den enorma mängd data som skapas varje sekund och utvinna värdefull information ur den, kan vi snart också börja använda den allt ökande mängden bilder och filmer som tas runt omkring oss. Möjligheten att kunna analysera och tolka bilder som laddas upp på Twitter, Facebook och Instagram samt inspelningar från övervakningskameror och liknande kan bli avgörande i katastrofsituationer där insatser måste prioriteras och snabbt sättas på rätt ställe. Idag bär vi med oss vår smartphone vart vi än går, vi är ständigt uppkopplade och tycker, tänker och delar på stående fot via mikrobloggande, statusuppdateringar och bilder. Det data vi genererar blir hårdvaluta som vi ännu inte fullt ut förstått hur vi ska handla med, men helt klart är att den kommer ha en hög kurs.

Det faktum att man kan hitta mönster i saker jag gillar på Pinterest, Fancy och Facebook kan göra det möjligt för dessa företag att skräddarsy erbjudanden och föreslå mig saker som jag verkligen gillar med ett mycket större djup och en precision som inte finns idag. Kan man sedan börja dela det data som ägs av dessa tjänster, kan även andra företag utnyttja det till att bygga nya personliga produkter och individanpassa budskap till en mycket hög grad. Datorn kommer kunna definiera den smak jag har på ett sätt som inte ens jag kan. Med andra ord, reklam kommer äntligen att bli personlig på riktigt – och jag kommer att uppskatta den.

Även inom vården har denna teknik fantastiska tillämpningar. Sjukdomar med synliga symptom som till exempel hudcancer kan fotas under lång tid vilket gör det möjligt för datorn att upptäcka cancer långt innan vi människor kan se att något är fel. Även röntgenbilder och ultraljudsbilder kan analyseras i stor skala i syftet att hitta mönster som tyder på vissa symptom, och insatser kan göras långt mycket tidigare än idag.

Integritetsfrågan kvarstår dock – är vi beredda att bli övervakade, analyserade, igenkända och lagrade bara för den säkerhet vi kan uppnå till exempel om en naturkatastrof skulle inträffa? Jag vill argumentera för att vi måste vara det – i alla fall till en viss grad. Frågan om integritet uppkommer eftersom detta är något okänt som vi inte är vana vid och inte heller vet hur det fungerar. För yngre generationer som är uppvuxna med datorer och internet som vardag är detta en icke-fråga, de varken störs eller gläds av att blotta hela sina liv på Facebook – det är en självklarhet, det är så man gör. Om fem år är det dessa individer som tar examen från våra tekniska universitet och ska ta avstamp ut i arbetslivet för att forma allas vår framtid med allt vad det kommer att innebära. Så länge data samlas in strategiskt och med ett tydligt syfte, och hanteras på rätt sätt borde detta inte innebära ett större problem än lagring av läkarjournaler eller annan känslig information. Tvärtom borde alla möjligheter som denna typen av insamlande och analyserande av data medför vara tungt övervägande.

Hur handlar vi med det data som genereras då? Datat som kommer bli nyckeln till så mycket av vad vi vill göra med tekniken i framtiden. Vi kräver mer och mer av de tjänster vi använder samtidigt som de (i flesta fall) ska vara gratis – hur bygger man en affärsmodell kring detta? Hur tjänar man pengar på sin tjänst? Detta är en ”million dollar question” som jag starkt ser fram emot att se olika lösningar på. 2013 bjuder på spännande utmaningar och jag ser med glädje fram emot att följa utvecklingen. Kanske blir det lite mer ”KOWABUNGA!” och lite mindre konspirerande.

Så tänker jag – hur tänker du?

Annie Thorell, IT Management Consultant, Global Technology Services