Share this post:

Jag har jobbat med IT sedan mitten av 80-talet, och hela tiden med att driva på förändring mot nya typer av lösningar och teknik. Fördelen med att ha varit med länge – och också en källa till frustration – är att man kan se mönster i anammandet av den nya tekniken.

Ett positivt mönster är en vilja att konkurrensutsätta varje leverantör eller lösning. Ett mer tveeggat mönster är att det ofta finns i varje ny generation: några som vill ha en ny teknik/lösning/plattform att bygga sin karriär på, i kontrast mot föregående etablerade spelare inom den egna organisationen. Denna önskan driver förändring, men kan leda till att man beväpnad med hammare ser varje situation som en spik, som kan skapa uttalanden som ”vi har en LeverantörX-strategi” eller en ”MolnplattformY-strategi”. Det är förvånande förenklade uttalanden som indikerar att man glömt bort vikten av att just kunna konkurrensutsätta sina leverantörer.

Kom ihåg webbläsarkriget

Brist på konkurrens leder till stagnation. Ett exempel som säkert många fortfarande minns är åren som gick efter (första) webbläsarkrigets slut, där Internet Explorer blev allena saliggörande och fastnade i sin utveckling, tills Google Chrome dök upp och visade hur snabb och smidig en modern webbläsare kunde vara.

En önskan att få enkelhet genom likhet kommer ge kostnader genom brist på valfrihet. Jag minns när folk pratade om att de älskade att använda stored procedures i databaser tills de insåg att de byggt fast sig fullständigt, och när databasleverantören höjde avgifterna var det bara att bita ihop. Möjligen kunde man glädja sig åt att man med avgiften hjälpte väldigt sofistikerade segelbåtar tävla i att åka runt, runt…

Så sätter ni ihop en riktig IT-strategi

Några av mina rekommendationer när man ska sätta upp en riktig, leverantörsoberoende eller åtminstone leverantörsbalanserad, IT-strategi är: valfrihet, lättrörlighet, tid, mångfald och organisationsförändring.

1. Förmåga till valfrihet och lättrörlighet

I strategin måste ingå en förmåga till valfrihet och lättrörlighet. De organisationer som föds i molnet använder moderna lösningar som till stor del bygger på öppen källkod, som microservices, containers, Kubernetes, OpenShift med mera. De är anpassade för molnet och de utvecklings- och driftprinciper som passar där (DevOps/SevSecOps), och de flesta molnleverantörer kan erbjuda plattformar som håller konkurrensen uppe. För den som så önskar fungerar de även i privata moln eller den egna datahallen när t ex säkerhetskraven kräver det. När man väljer proprietära (del)lösningar så skall vara av goda och genomtänkta orsaker, och helst ska de kunna isoleras bort från huvuddelen av koden, så de går lätt att byta ut när bättre alternativ finnes.

2. Hur och i vilken ordning

En annan komponent är att resan till molnet kommer att ta tid. Strategi handlar här mycket om prioritering. Hur, och i vilken ordning. Att flytta gamla applikationer från datahallen till molnet utan att göra om dem, ger inga fördelar i sig. Det är som att städa geom att flytta sitt bohag till ett Shurgard-förråd. Det blev inte bättre ordning för att man bytte rumshyran mot förrådshyran. Gamla möbler blir inte nya i ett förråd, och gamla applikationer är fortfarande omoderna i ett moln. När man tittar närmare på exempel på extremt skalande och samtidigt ”billiga” applikationer, så använder de hela skalan av moderna verktyg, utveckling med drift, öppen källkod-komponenter med mera. Vilka applikationer man moderniserar först, hur stora eller verksamhetskritiska de är, om man flyttar dem själv eller knyter till sig partners är beroende bland annat av den egna organisationens mognad. Partners kan också vara viktiga i att avlasta drift och underhåll av det som inte är prioriterat i förändringsarbetet.

3. Acceptera mångfald, även i molnet

En tredje komponent: Acceptera mångfald även i molnet. Multi-cloud kommer vara de flestas vardag framöver. I praktiken kommer ingen vilja lägga alla sina moln-ägg i en korg. (Jag upprepar med den gamles rätt att de leverantörer som upplever sig vara utan konkurrens blir snabbt nöjda, dumma och tröga.) Dessutom kommer uppköp och sammanslagningar av verksamheter skapa situationer med fler molnleverantörer till en organisation. Ett av molnets löften är ju också att olika delar av verksamheten lätt ska kunna använda den lösning som passar just deras behov, och ibland är lösningen låst till en viss molnleverantör.
Det är en dröm hos vissa molnleverantörer att en kund ska vara “ren” och bara köpa av dem, men min bedömning är att det inte kommer kunna vara långvarigt. Vi har precis före sommaren sett en stor organisation i Norden som vänder tillbaka från sin satsning på ”allt till en leverantör i molnet”. För trots leverantörens löften om heltäckande tjänsteutbud, så visade det sig i praktiken att SAP-installationen både var problematisk och fyra gånger så dyr i leverantörens moln. Organisationen övergår till mer blandad situation, där en partner levererar med hjälp av flera publika moln, privat moln och klassisk sourcing, där tjänster och kunnande i slutänden är det viktiga för att leverera värde.

4. Hur arbetar ni inom organisationen?

En fjärde komponent är den egna organisationen och hur dess sätt att arbeta passar de nya sätten att utveckla och driva sina lösningar i molnet. När en stor befintlig organisation som Santander beslutar sig för att transfomera sig för att möta de hungriga FinTech-konkurrenterna börjar man inte med att försöka trycka upp allting i molnet, utan med att lära om i organisationen: Hur behöver vi jobba, med vilka verktyg och arbetssätt för att kunna dra verklig nytta av molnet?
Molnet eller molnen är en fantastisk möjlighet. Ska de användas rätt krävs en bra strategi, hårt arbete, och långsiktighet. Man får inte bara följa råttfångarens glada pipa. Även om det kan vara lockande, är det knappast ansvarsfullt att säga ”Ja, jag vet att vi tänker kortsiktigt och bygger fast oss, men det får min efterträdare ta hand om…”

”Hur gör vi dessa saker”-manual

Så, är då molnplattformarna ransomware? Bara om vi låter dem vara det. Makten sitter fortfarande hos de IT-ansvariga som med bra strategier och hårt arbete kan undvika att sätta sig själva eller sina efterträdare i den rävsaxen där enda vägen ut är att betala lösensumman, och se glad ut…

För den som tycker att strategi är något dammigt i en pärm på hyllan, och inte ger mycket stöd i det dagliga arbetet, kan det passa att tänka i termer av en ”Playbook”, det vill säga en mer konkret ”hur gör vi dessa saker”-manual, gärna med referenser ända in i kodexempel. Hur man utvecklar en sådan ”Cloud Playbook”, och hur molnet påverkar alla nivåer i en IT-organisation (och även organisationens ledning), är väl beskriven i boken ”The Cloud Adoption Playbook”. Den diskuterar även det mycket viktiga området säkerhet, som naturligtvis är en vital del av en IT-strategi.

För den som vill veta hur man tar fram en IT strategi värd namnet, kan jag även rekommendera IDGs event CIO Strategy den 30:e september.

Vill man komplettera sin IT strategi med taktiska och tekniska aspekter kan det vara värt att besöka IBMs Think Digital Summit Nordic -event 7:e Oktober 2020.

>>Läs mer om Think Digital Summit Nordic