Barnens metod vinner

Share this post:

Kopplingen mellan ditt ego, marshmallows, förändring och innovation

För några veckor sedan var jag på en utbildning om bransch- och affärstrender. Vi studerade, diskuterade och analyserade stora sociala, politiska och teknikdrivna trender de senaste 10 till 20 åren och som påverkat många företags existens. Vi pratade om vinnarna och förlorarna i relation till trenderna. De som lyckades förnya sig, anpassa sig och de som lyckades definiera ett affärsstrategi i linje med kundens förändrade köpbeteende och efterfrågan var självklart bland vinnarna. De som inte agerade, blev i de flesta fall förlorare. För att kunna förnya sig igen och igen, är det avgörande att arbeta rätt med förändringsledning inom företaget, med att skapa en miljö som främjar kreativitet, innovation och starkt samarbete mellan medarbetarna. Detta har forskning visat, med all önskvärd tydlighet.

Under utbildningens sista dag fick vi se ett gammalt (men ändå ett av mina favoriter) TED-talk: ”The marshmallow Challenge”. I korthet handlar det om att man i grupper om fyra och med hjälp av bara fyra saker – en marshmallow, lite tejp och tråd och okokt spagetti – får 18 minuter på sig för att bygga det högsta tornet man kan, med marshmallowen högst upp i tornet. I experimentet pratade talaren om hur intressanta resultaten var när man lät olika grupper av människor bygga tornen. Man hade gjort samma övning med nyutexaminerade handelshögskole-studenter, verkställande direktörer, ingenjörer och arkitekter, och förskolebarn. Intressant nog hade dagisbarnen i snitt bättre resultat än handelshögskolestudenter.

Jag fastnade för denna observation, och har dessutom funnit att jag tänkt på den en hel del under de senaste veckorna. Några  av framgångsfaktorerna för förskolebarnen var att de:

1. testade sig fram till vad som funkar och inte funkar. De tog små steg till det perfekta tornet – i varje iteration hade de marshmallowsen högst upp så det kom inte som en överraskning om tornet skulle hålla för dess vikt eller inte, och inte la mycket tid på att rita eller konstruera den perfekta planen eller ritningen.
2. som grupp hade samma fokus och mål, vilket helt enkelt var att bygga tornet. De spenderade inte mycket tid på maktspelet i gruppen.
3. inte dömde ut en idé för att den skulle vara för svår, för komplex, eller för enkel.

Vinster av att behålla barnasinnet – även på jobbet

Det här påminner mig om förändringsledning  och hur mycket vi kan lära oss av att tänka som just förskolebarn. Att ha inställningen att ingen idé för svår för att genomföras, att våga testa oss fram till den rätta vägen och att framförallt fokusera på uppgiften och låta egot stanna utanför rummet när vi ska samarbeta kring ett nytt projekt eller en ny idé.

Jag tror att vi som medarbetare och ledare har ett ansvar i att se till att vi använder och behåller barnasinnet när vi antar nya utmaningar och står inför stora förändringar i stora eller små grupper. Som jag nämnt i tidigare blogginlägg, är det min övertygelse att förändring inte är ett beslut man tar bara en gång – utan det är ett aktivt val man gör, varje dag, varje tillfälle och speciellt i de svåra stunderna. Det är då det är som viktigast att ta ett steg tillbaka från sitt ego, definiera uppgiften, fokusera på det, och ta in förståelse från andra kring hur uppgiften ska genomföras. Det börjar med varje individ, och ska uppmuntras av ledare. Då får man en miljö som främjar samarbete och kreativitet och som skapar utrymme för nya idéer att ta form.

Hur ser du på det?

//R