Matsvinn, sparkcyklar & medborgarengagemang

Share this post:

Förra veckan hade jag nöjet att delta i en podcast arrangerad av #HackYourWorld – en gemensam satsning av IBM, Ericsson och Drivhuset riktad mot gymnasieungdomar med syftet att stärka ungdomars analysförmåga, problemlösning, kommunikativa färdigheter och samarbetsförmåga genom att öka deras bekantskap med teknikens möjligheter och utmaningar.

Temat förför podcasten som nu finns tillgänglig här är ”Smarta Städer”.

Eftersom jag själv jobbar med hur artificiell intelligens kan användas för att göra olika aspekter av företags och organisationers verksamheter smartare, är jag själv väldigt intresserad av hur AI skulle kunna användas för att göra en stad smartare.

Den stora tekniktrenden som utmärker vår tid är givetvis den pågående digitaliseringen som påverkar i princip alla dimensioner av vårt samhälle och vår kultur. Även staden påverkas i grunden av digitaliseringen. Och den smarta staden är den stad som drar nytta av de möjligheter som digitala tekniker som IoT, 5G, AI i kombination med smarta enheter som telefoner, klockor och andra wearables och nya affärsmodeller tillsammans skapar.

Låt mig lyfta fram tre exempel på hur ny teknik på ett innovativt sätt kan göra en stad smartare.

CityPoints

Ett lysande exempel på hur digitala teknik kan knyta ihop olika samhällsfunktioner och göra en stad smartare är poängsystemet som lanserades i den portugisiska staden Cascais för ett år sedan. Som SVT rapporterade om i slutet av förra månaden går poängsystemet ut på att öka stadens invånares samhällsengagemang genom att poängsätta gärningar som förbättrar staden (som till exempel återvinning, donationer av böcker till bibliotek, att ge blod och så vidare). Dessa poäng kan sedan lösas in på olika sätt, exempelvis som entrér till staden museer. Allt sköts genom en enkel app som du installerar i din telefon.

Elektriska sparkcyklar

Ett mer näraliggande exempel är de elektriska sparkcyklar som har blivit så populära genom företag som Voi, Lime och andra. Elektrisk mobilitet i kombination med delningsekonomi har kommit att bli ett självklart inslag i stadsbilden. Det vi ser idag är bara början på en radikal omstöpning av mobilitet och transport inom staden. Den drivs både av elektrifieringen av personbilar, taxibilar, kommunaltrafiken och den tunga trafiken och av en växande förståelse av värdet av att inte äga (och därmed underutnyttja ) sina färdmedel.

Marshall McLuhan noterade redan på 60-talet att ”There is a growing uneasiness about the degree to which cars have become the real population of our cities, with a resulting loss of human scale, both in power and in distance.” Och han gick så långt att han sa att ”the motor[car] destroyed the city as a casual environment in which families could be reared. Streets, and even sidewalks, became too intense a scene for the casual interplay of growing up. As the city filled with mobile strangers, even next door neighbours became strangers. This is the story of the motorcar, and it has not much longer to run.” Och givet hur snabbt nya innovationer inom mobilitet och transport etableras som självklara element i staden, är det nog inte omöjligt att McLuhan får rätt.

Minskad foodwaste

Cirka en tredjedel av all mat som vi producerar globalt går om intet. Samtidigt flyttar allt fler in i allt större städer. Kan vi hitta sätt att minska matsvinn i städerna så är mycket vunnet. Ett sådant sätt som vi diskuterar i podden är Karma. Karma är en app som gör det möjligt för producenter som exempelvis restauranger, att erbjuda konsumenter mat till rabatterade priser – mat som annars slängs.

Återigen är det enkelheten i användandet i kombination med ny teknik och stadens unika egenskaper som gör tjänsten smart. Det äts helt enkel mycket restaurangmat i staden – av användare med smartphones som rör sig på en liten begränsad geografisk yta. Denna konsumtion kan således styras mot ett mer hållbart mönster genom att göra det lätt för användare att välja restaurang utifrån var det finns rabatterad mat som annars slängs.

Smarthet, hållbarhet och optimering

I grund och botten tror jag att Marshall McLuhan har helt rätt i sin analys av digitaliseringens påverkan på staden, det vill säga att digitaliseringen omvandlar staden till by. De som föds idag eller är unga idag, är först och främst digitala i många avseenden och endast sekundärt analoga. Det är detta som driver förändringen av staden till by. En stad idag är smart endast i den utsträckning den välkomnar denna nya ordning. Många av de digitala handelsplatser som möjliggör lokal resursoptimering (av mat, energi, transporter, ting, med mera) kan liknas vid klassisk torghandel mellan bybor snarare än en orkestrering av producenter och konsumenter. Transparens, tillit och lojalitet skapas genom en digitalt förmedlad två-vägs intimitet, som till exempel Ubers ”peer reviews” av både förare och passagerare.

Vidare sätter även den smarta staden traditionellt ägande ur spel. Det är klart att du kan låna en skruvdragare av någon du känner istället för att köpa en för att sätta upp en grej en gång. Och varför ska du äga en massa prylar om de inte även fungerar som finansiella instrument (vilket nästan enbart bostadsrätter i innerstan gör…)?

I förändringen av staden till by väcks frågor om vad som är ändamålen och vad som är medlen och anledningen till att detta är så viktigt är för att det finns optimeringsvinster att kamma hem. Vilket i sin tur driver hållbarhet. Endast det optimala är hållbart. Allt annat är temporärt. Och disruption kan ses som en optimeringsutvärderingsmekanism. Det optimala sätts inte ur spel genom disruption. Det är det som gör det hållbart.

Ur ett teknologiskt perspektiv kan detta sammanfattas på följande vi:

• digitalisering möjliggör en ny sorts medmänsklighet där ytterst sett hela planeten är en global by
• digitalisering realiseras genom tekniker som AI, 5G och IoT
• digitalisering driver disruption av icke optimerade system, processer och modeller genom den transparens som den möjliggör (tänk Jeff Bezos ”Your margin is my opportunity”)
• den smarta staden är ett resultat av realiseringen av digitaliseringens potential enligt ovan där det digitala är primärt och det analoga sekundärt och därför underkastat det digitala. Tänk till exempel på hur stadsplanering av gator, bebyggelse och grönområden tidigare underkastats bilen och förbränningsmotorn à la McLuhan. I och med digitaliseringen av staden kommer dessa analoga fenomen styras av nya digitala lösningar som elektrisk-mobilitet och life-as-a-service. Den smarta staden är på sätt och vis ”Digital First”.

Jag låter Marshall avsluta:

”Before the huddle of the city, there was the food-gathering phase of man the hunter, even as men have now in the electric age returned psychically, and socially to the nomad state. Now, however, it is called information-gathering and data-processing. But it is global, and it ignores and replaces the form of the city which has, therefore, tended to become obsolete. With instant electric technology, the globe itself can never again be more than a village, and the very nature of the city as a form of major dimensions must inevitably dissolve like a fading shot in a movie.”

/Patrick Couch, IBM