Jämna Plågor

Det blir generellt allt vanligare att beslutsfattande komponenter i en affärsprocess består av maskininlärda delar, ofta kompletterade med chatbottar för användarinteraktion.

Ett kittlande exempel på robot med chatbot är CIMON. Det är ett av få projekt, där man från början vet att de ska bli uppskjutna för att lyckas. Roboten som byggs av Airbus (i samarbete med IBM) var uppe på rymdstationen ISS i början av året, togs hem, uppgraderas planenligt, skickades upp igen, och projektet fortsätter. Den är även ett exempel på Hybrid IT. I sin nuvarande inkarnation använder den en internetuppkoppling från ISS till IBMs moln och kör hela sin ”intelligens” där – något som måhända kan kallas en just-above-the-cloud solution. Tanken är dock att lösningen skall kunna packas i (IT-)containers och köras lokalt i det rymdskepp som CIMON befinner sig i. Det blir nödvändigt exempelvis för resor till Mars, där avståndet annars skulle ge enorma svarstider. En ”edge-lösning for beyond the edge of space” med andra ord. Och nej, CIMON kommer inte styra skeppet, och inte heller kunna neka att öppna dörren till kapselrummet.

Områden där det händer mycket nytt – kvantdatorer och etisk AI

Allt är dock inte bara ”samma som förut fast mer av bättre”. Två områden där det hänt mer, och som blivit uppmärksammade under året är kvantdatorer och etisk AI.

Från IBMs sida har det kommit flera trevliga utvecklingar under året, med kraftig tillväxt i ekosystemet IBM Q Network, rejält större maskiner med bättre prestanda, och en överenskommelse två mäktiga damer emellan som ledde till en europeisk kvantdator i Frauenhofers regi, senare följd av en till Japan.

Den 12 december gjorde vi en en-qubits kvantdator tillgänglig – ja, jag skrev rätt: en qubit, men den är speciell. Det är den första gången vi ger full tillgång till lågnivå-styrning av kvantbitar, och den ska vara den första i en serie maskiner vars målgrupp kanske ligger närmare de som är intresserade av kvantfysiken än av att lösa bank- och finansuppgifter snabbare än någonsin förr.

Det säkert ingen som undgått att höra de i mitt tycke olyckliga påståendena om quantum supremacy. Ni hittar IBMs officiella ståndpunkt här. Ni kanske tror att vi blivit Ronny Erikssons pessimistkonsulter, men i botten ligger snarare en övertygelse om att överhajp inte hjälper någon i långa loppet.

Tyvärr blev det också precis som vi anade även en reaktion mot ordet supremacy. Flera har i sin tur reagerat mot reaktionen, och kallat dem snöflingor. Det skulle inte jag göra. Som gammal närking har jag inga problem att säga att något är träligt, men hade min farfarsfar varit träl, och samhället fortfarande var genomsyrat av fördomar mot trälsläkter hade jag nog känt aversion mot ordet. Det är viktigt att kunna sätta sig in i andras förutsättningar, och det gäller inte minst vid utvecklingen av etisk AI.

Att teamen som ska ta fram AI-lösningar bör vara sammansatta av människor med olika bakgrund och erfarenhet är något min kollega Therése brukar påpeka. Hon har skrivit om databias och etisk AI här på bloggen, och min kollega Torbjörn sammanfattade nyss ett seminarium på ämnet här.

Avrundning

Jag vet inte om det är mitt norrländska påbrå som gör att jag inte låtit mig imponeras särskilt av 2019.

Kanske är det lite som den extremt imponerande IBM Debater, som togs fram för att tävla i debatt. När den inte lyckades besegra en av världens bästa mänskliga tävlingsdebattörer försvann lite av hajp-kolla-wow-faktorn.   När man i stället börjar använda den för att jobba med människor, i team, har man kommit närmare vad vi kanske borde fokusera på: att fortsätta jobba med att lösa världens problem. Hårt, ofta otacksam vidareutveckling. Lite bättre än förra året. Visserligen fortfarande jämna, men om vi lyckas, åtminstone mindre plågor.

Aldrig får man ha riktig tråkigt

Precis när jag gjort klart detta inlägg, och gottat mig åt 2019s medelmåttlighet, så kom, som en ironisk(?) slutkläm nyheten från IBM Research att man lyckats skapa ett batteri utan kobolt och andra tungmetaller, men med mycket goda egenskaper. Visserligen är det som med annat i detta inlägg: det återstår en hel del hårt arbete, men det känns ändå som en hoppfull – och ny – nyhet.

God jul och gott nytt år!

*) När jag letat en stund i de dammiga vindsförråden på hjärnkontoret, så hittade jag att det antagligen var en annan ståuppare: Lennie Norman, som jag först hörde prata om “Jämna plågor”.