Konst som får oss att tänka

Share this post:

Min bekantskap med IBMs konstsamling startade då jag bjöds in för att tala om densamma på ett event. Efter mitt gästspel fick jag en förfrågan om att se över IBMs konstsamling i samband med flytten av huvudkontoret i Kista. Det lät som ett intressant uppdrag som jag gladeligen tackade jag till, utan att veta vilket fantastiskt givande samarbete detta skulle komma att bli.

Steg ett var att inventera konsten i samlingen. Jag fann i källaren bortglömda guldkorn, exempelvis en litografi av Olle Baertling. Baertling är en av Sveriges främsta modernister, som med sina öppna former sprängde ramens gränser och öppnade upp för det oändliga. Det här var ett verk som i allra hösta grad representerar det öppna sinne som är en förutsättning för all form av innovation och som därmed även ligger i linje med IBMs grundvärderingar.

På ett podium och illa åtgånget stod den kinetiska skulpturen Vit Melodi av P.O. Ultvedt. Med hjälp av expertis från Moderna Museet lyckades vi få liv i verket, som än en gång kan aktiveras och som vittnar om ett historiskt innovativt möte mellan konst och teknologi.

Sture Johannesson gjorde, med IBMs hjälp, konst med hjälp av datorer

Mest exalterad blev jag dock av att hitta de digitala tryck som skapades under åren 1971-84 av konstnären Sture Johannesson i samarbete med IBM och programmeraren Sten Kallin. Johannesson är idag hyllad som pionjär i Sverige beträffande användningen av datorer i syfte att skapa konst. I brist på befintlig mjukvara skapade Johannesson och Kallin nya koder och algoritmer som stansades på en hålremsa och kördes i datorer av modellerna IBM 1130 och IBM 1620. Resultatet blev aldrig tidigare skådade motiv, baserade på Johannessons vision om det digitala mediets relevans för konsten.

Konst som kognitivt verktyg – för att utmana betraktaren

I arbetet med konstsamlingen har det varit viktigt att skala bort och koncentrera samlingen kring ett antal teman. Konst kan ha många funktioner, exempelvis visuell dekoration och rekreation. Men konst kan även fungera som ett kognitivt verktyg, som utmanar betraktarens seende och tänkande. Konsten kan få oss att se ur nya perspektiv och även bidra till att vi börjar tänka i nya banor, något som rimmar väl med IBMs ledord THINK, varför detta även blev den naturliga ingången i arbetet med utformningen av samlingen på det nya huvudkontoret.

Då många verk såldes av från samlingen blev det tidigt tal om att återinvestera i ny konst som skulle kunna ses som representativ för IBM idag. Vilken typ av konst skulle kunna skapas, om man använde sig av det som idag är ”cutting edge” inom tekniken, som en pendang till det som skapades på tidigt 1970-tal av Sture Johannesson? I samtal med IBM stod det klart att Watson var det självklara teknikvalet för att lägga grunden till ett nytt och innovativt konstverk.

Jag har de senast åtta åren samproducerat konst med min man Robert Stasinski. Våra konstverk har utgått från frågor om rationalitet, värdesystem och dialogisk estetisk. Under hösten 2017 började vi utveckla ett nytt konstnärligt koncept för IBM baserat på Watson.

Interaktiv robot, Watson och mobilapp är komponenter i konstverket

Det konstnärliga projekt vi har landat går under arbetsnamnet WatsonArt. Verket gestaltas dels av en mobilapp och dels av en robotskulptur som är uppkopplad mot Watson. Den senare kommer att hänga från taket vid entrén på IBMs nya huvudkontor i Kista. Watson kommer att tränas med ett brett spektra av filosofiska texter och kommer att generera frågeställningar som vem som helst kan svara på via en mobilapp. När en person besvarar en fråga, skickas svaret tillbaka till Watson som i sin tur tolkar svaret och skickar en input till skulpturen, som kommer att skifta i färg och form.

Skulpturens estetiska uttryck förmedlar en slags visuell tolkning av det kognitiva innehållet i det mänskliga svaret. Betraktaren ges möjligheten att i förlängningen generera ett visuellt uttryck som speglar den förmåga som konstnärer har haft historiskt vad gäller just att omvandla intryck till estetiska uttryck. Till personen som svarade på frågan skickas sedan en bild på skulpturens nya form. Man behöver inte vistas på samma plats som konstverket för att interagera med det. Om man däremot är på plats och kan se verket framför sig kan dess föränderliga visuella uttryck öppna upp för tolkningar och tankar eller känsloupplevelser, såsom visuell konst har förmågan att göra. Roboten produceras under 2018 av nio masterstudenter i mekatronik på KTH.

Med WatsonArt vill vi starta en process för nya sätt att tänka

Med konstverket vill vi utforska vilken typ av frågeställningar som kan uppstå när ett icke-fysiskt neuralt nätverk bearbetar de filosofiska texterna. Genom att ge oss människor möjligheten att besvara dessa frågor, vill vi starta en process där AI och människa i dialog med varandra kan generera nya perspektiv och nya sätt att tänka.

/Alessandra Di Pisa, Konstnär

Mer läsning

Anna-Lena Beckman bloggade om Watson Art här på THINK-bloggen i våras.

Reportaget i Dagens Industri från 19 december, 2018. (ej online vid denna blogposts publicering)