Kan ny teknik och disruption rädda klimatet?

Share this post:

Hej! Jag återkommer här med mina funderingar om hur teknik kan ha verklig betydelse i de stora samhällsfrågorna. Transportsystemet har alltid varit och kommer alltid vara viktigt för oss. I dag belyser jag begreppet “digital twin”  – ett buzzword som hörs allt oftare.

Vad är en ”digital twin”?

Tja, enkelt översatt syftar man på en digital avbildning, alltså en digital kopia av någots tillstånd. Det används ofta inom industrin, exempelvis i form av CAD och digitala beskrivningar av tekniska processer. Om vi tänker transportsystem; hur passar det då in? Jo, vi har utvecklat och använt transportmodeller som digitala avbildningar av trafiksystemet sedan 1980-talet. Eftersom verkligheten är så svårfångad har vi använt digitala modeller för att kunna utvärdera alternativa scenarios och dess konsekvenser. Många har troligen hört talas om Sampers, Samkalk, Emme och flera andra beprövade trafikmodeller som Trafikverket och andra aktörer använder.

Smartare styrning för trånga och överbelastade transportsystem

Med ny teknik som Internet of Things och artificiell intelligens kan “digital twin” i dag lyftas till helt nya nivåer och bidra till betydande ekonomiska värden. Fokuset ligger ofta på de trånga överbelastade urbana transportsystemen med sina kostnader för köer, oförutsägbarhet och luftföroreningar. I storstäder upplever många invånare att all kapacitet utnyttjas till bristningsgränsen och att nya omfattande investeringar måste till. Och så kan det ju vara, men kommer man ner under ytan på verkligheten uppenbaras ofta betydande ineffektivitet och dito resursslöseri. Det kan till exempelv handla om tomma bussar till följd av icke-dynamisk planering, tåg som har ojämn fördelning av passagerare mellan vagnar, signalsystem som inte är i synk med trafikvolymer och passagerarinformation som inte överenstämmer med den aktuella verkligheten. Det behövs oftast bara en smartare styrning. Och man kan kanske få ut mer än en fjärdedel av existerande infrastruktur med rätt redskap – som en ”digital tvilling”. Vad skulle det kosta att bygga ut kapaciteten i motsvarande grad i exempelvis Stockholm? Om det hade varit möjligt, skulle det kosta hundratals miljarder kronor.

En ny generation redskap för ett bättre klimat

Med teknikutveckling i transportsystemet såsom elektrifiering och automatisering kommer centrala parametrar i samhällsekonomiska kalkyler att ändras och göra det svårare att räkna hem investeringar i ny infrastruktur.

Elektriska bilar har mindre miljöpåverkan, automatiska fordon ger färre olyckor och tiden i köer är en mindre kostnad om man kan göra annat under tiden. Så det finns goda skäl att utveckla en ny generation  redskap som optimerar det trafiksystem vi redan har. Men vem ska göra det? Är det en myndighet eller en, eller flera, privata aktörer? Om man ser på andra branscher är privata aktörer mest ivriga att använda teknik för att skapa disruption på olika marknader. Skanskas initiativ med ”ABC-Staden 2.0”, Scanias initiativ med ”Sustainable city solutions”, Uber och KONE är exempel på vad innovation och disruption kan innebära. Myndigheter kan förlora eller avhända sig makt till de privata aktörerna, men det behöver inte bli så. I Singapore är det staten som har kommandot och äger de digitala tvillingarna. Oavsett vilket är jag övertygad om att de som investerar i digitala tvillingar kommer att få mer makt och kan bidra till ett bättre klimat. Och kostnaden för dessa redskap motsvarar inte många meter ny motorväg. Sverige kan bli ledande i Europa med smart styrning av transportsystem. Vi på IBM har de tekniska lösningarna och vet hur man lyckas med digitala tvillingar. Vi är redan igång, är du?

/Gunnar Johansson