Kompetens, innovationkraft, konkurrenskraft, tillväxt, välfärd och tillit – den nya ekvationen

Share this post:

Sveriges ambitioner för god tillväxt, välfärd, konkurrenskraft, innovationskraft och därtill hörande kompetensbehov har diskuterats intensivt under det senaste decenniet. Under de senaste två åren har även begreppet tillit blivit ett aktuellt ämne, såväl mellan politiker och medborgare som mellan individer (såväl medborgare som de som ännu inte har erhållit medborgarstatus). Tillits- eller förtroendegapet verkar öka.

För att Sveriges ambitioner – en ekvation med ett stort antal variabler – ska kunna realiseras behöver flera perspektiv beaktas på samma gång. ”Vi behöver kunna ha flera tankar i huvudet samtidigt,” som politiker gärna uttrycker saken när de vill framhålla att de inte har tunnelseende. Gott så, men man behöver anstränga sig en hel del och ha konkreta resultat i sikte för att hitta lösningar i många dimensioner och dessutom kommunicera dessa lösningar på ett begripligt sätt.

Ännu ett perspektiv att lägga in i ekvationen, när vi ändå håller på, är de allt oftare debatterade områdena automatisering, robotisering och kognitiva system, med IBM Watson som det mest slående exemplet på det sistnämnda. Möjligheten att uppgifter som tidigare varit förbehållna människan och dess hjärna skulle kunna utföras av robotar och liknande har givit bränsle till en närmast existentiell diskussion.

Arbetslivet förändras och nya arbetsuppgifter uppstår

Ingenting är dock helt nytt under solen, vilket konstaterades redan i Gamla Testamentet. Antalet arbetstimmar som krävs för att utföra en viss mängd arbete har minskat sedan en lång tid tillbaka med det moderna avstampet i (den första) industrialismens barndom under sent 1700- och tidigt 1800-tal.  Det finns dock som jag ser det ingen stor anledning till att misströsta om oss människor och hur vi ska använda oss själva, vår tid och kompetens. Vi måste inse att arbetslivet som vi idag känner det kommer att förändras en hel del och att förutsägbara och rutinmässiga arbetsuppgifter kommer att kunna utföras bättre av datorer än av oss. De smarta system som nu utvecklas tillsammans med tillgången till enorma mängder data som kan analyseras och användas som beslutsunderlag, kommer att hjälpa oss att hitta nya affärsmodeller, produkter och tjänster. De kommer i sin tur att medföra nya arbetsuppgifter som behöver utföras. Troligen inte enbart av oss människor, utan snarare i samarbete med nya smarta dator- och robotsystem.

Med allt ovan sagt gör vi nog klokt i att starta i ett bredare perspektiv utifrån Sveriges position och titta på vår roll i en alltmer globaliserad värld. Frågan vi bör ställa oss är: ”Hur ska Sverige positionera sig i världen?”, dvs vilken roll ska vi spela i det globala spelet? Ska vi försvara det vi har, eller kanske gå på offensiven och försöka vinna så många matcher och mästerskap som möjligt? Och i vilka grenar, för att nu fortsätta med sportmetaforerna.

För att kunna besvara dessa frågor bör vi, likt ett företag som ska se över sin strategi och säkerställa att vi är på rätt väg, inventera vilka konkurrensbefrämjande kompetenser och tillgångar Sverige har. Vi måste värna om att vårt fortfarande goda mått av tillit och förtroende vidmakthålls och vi måste definiera vilka ytterligare fördelar vi bör och kan skaffa oss framöver.

Sverige har ett antal strategiska kompetenser – att användas rätt

Vid en genomgång av Sveriges kompetenser kommer man ganska snabbt fram till att vi har ett stort antal strategiska sådana som rätt använda kan fortsatta att låta oss vara, och än mer bli, ett framgångsrikt och rikt land.

Följande kompetenser kan vi med fog påstå att vi har, i paritet med eller över det europeiska genomsnittet: Ingenjörskonst (inklusive en ledande position i automation, robotisering och i början av användandet av kognitiva system), väl fungerande administration eller ”ordning och reda”, en stor IT-mognad och en stabil demokrati.

Varningsklockor ljuder, dels gällande dåligt utnyttjande av i synnerhet ungdomars och immigranters potential att bidra och dels gällande sjunkande skolresultat. Dessutom klämtar varningsklockan för dåligt samarbete mellan start-ups, små- och mellanstrora företag, stora företag, forskningsinstitut, akademi, civilsamhälle och kultursektorn. Möjligen kan man också uppfatta varningssignaler gällande komfortzoner och rädsla att misslyckas.

Förmågan att samarbeta över gränser blir avgörande

För att lyckas inom denna delvis nya och allt mer komplexa värld behöver vi alltså stärka vår förmåga att samarbeta över gränser och överbrygga de silos som under lång tid har byggts upp. Det här är vad jag tror behövs:

• Vi behöver etablera en nationell resurs för öppen innovation och utveckling baserat på öppna data och metodutveckling för effektiv användning av dessa . Nyckelord i detta projekt är delning av idéer, kompetenser och resurser tillsammans med full transparens och industristandards.
• Vi behöver hitta ett intelligent sätt att koppla ihop den kompetens som idag finns i landet i form av utbildad arbetskraft (såväl inhemsk som nyss invandrad) som inte har hittat fram till de ca 60000 obesatta tjänster som finns i Sverige idag, och de ytterligare som kan skapas. Detta görs rimligen genom såväl lokala initiativ där små och stora företag kopplas ihop med civilsamhälle och myndigheter, som genom nationella och smarta IT-system som hjälper till att hitta mönster, matcha och definiera individuella utbildningsgap som behöver åtgärdas i skolbänken eller på arbetsplatsen. Jag uppmanar i synnerhet alla kommuner som nu erbjuder nyanlända boende och annan kommunal service att aktivera sig tillsammans med lokala företag, föreningar och civilsamhälle i övrigt med sikte på riktiga arbeten. Kontakta mig gärna för vidare diskussioner, på sociala medier, mail, mobil eller varför inte under årets Almedalsvecka.
• Vi behöver anpassa det svenska utbildningssystemet efter hur ungdomar av idag fungerar, istället för att försöka vrida klockan tillbaka och anpassa ungdomarna till skolan. Utmärkta metoder och system – analoga och digitala – för detta finns idag. Med rätt ansats i pedagogiken och mindre diskussion om administrativa formfrågor skulle vi kunna inta en internationellt ledande position i en ny och modern Pisa-stege. Jag uppmanar såväl skolverk som kommuner att ta tillvara på den erfarenhet och forskning som idag finns tillgänglig för att höja resultaten för såväl infödda som nyanlända ungdomar. Jag kan varmt rekommendera skriften ”Vägen ut ur skolkrisen”, en antologi av landets ledande experter på området som beskriver hur man bäst sätter vingar på elevernas förmågor. Du är välkommen att kontakta mig även i dessa frågor. Vilken kommun och skola kommer att vara mest framstående under kommande läsår?
• Vi behöver ge våra nyanlända svenskar medel att till fullo använda sina individuella potentialer, i bjärt kontrast till att sitta av 6-18 månader av sysslolöshet på asylmottagningar och flyktingförläggningar. Oavsett initial förmåga, utbildningsnivå och motivation och oavsett bakgrund skulle vem som helst av oss tappa initiativförmåga och möjlighet att bidra till det svenska samhället efter en dylik behandling. Låt istället varje individ få sitt individuella mottagande på en ”flerfilig motorväg in till Sverige”. Smarta digitala system finns för att tillgå för detta. Dessutom har så gott som samtliga nyanlända tillgång till en smart mobilltefon från och till vilken all service för detta kan erbjudas, i tillägg till professionell, samarbetande och stödjande personal inom myndigheter, företag och civilsamhälle. Här håller ett projekt för ”Integration i Lokalsamhället” på att skapas. Hör gärna av dig om du vill veta mer!
• Vi kanske också behöver etablera en struktur för en ny och spännande tvåvägskommunikation mellan medborgare och det politiska systemet. Innovation och goda idéer kommer som bekant ofta underifrån, ute i samhället. Kanske ett fall framåt i demokratiutveckling – mer om detta i kommande blogginlägg…

När vi lyckas med allt detta – att etablera en god balans mellan tillväxt, konkurrenskraft, innovationskraft, kompetensbehov, välfärd och tillit – kan vi nog påstå att vi har kommit att bli en hållbar nation, accelererat vårt utbyte med omvärlden med export och import, och kanske till och med blivit ett gott exempel att ta efter, i den just nu ganska oroliga värld vi lever i.

/Lars Wiigh, EU & Business development expert

Mer läsning:

Min kollega Susanna Salwén har skrivit två blogginlägg inom ämnet:

1. Näringsliv + skola = motiverade elever och kompetens för framtiden
2. Var e brudarna?