Järnvägen behöver parallella spår

Share this post:

I dagarna diskuteras järnvägsunderhållet flitigt. Det beror sannolikt inte bara på att vädret påminner oss om en annalkande vinter.  Den föreslagna infrastrukturpropositionen, regeringens svar på utförande av drift och underhåll och ett ökat allmänintresse har åter satt vår viktiga infrastruktur i blickpunkten.

Vad hände med den nya tekniken?

Att järnvägsunderhållet är eftersatt råder det inga större tvivel om och de extra miljarderna är sannolikt mycket välbehövliga i systemet. Men är verkligen mer av samma medicin lösningen på de omfattande problemen man står inför? Eller finns det parallella vägar framåt? Kapacitetsutredningen, som baseras på fyrstegsprincipen, är ett mycket bra verktyg för att öka kapaciteten i befintligt järnvägsnät, men vad hände med den nya tekniken och dess möjligheter?

Infrastrukturens brister.

Punktlighet är ett av de transportpolitiska målen som kraftigt påverkas av underhållet. Enligt Trafikverkets egen statistik är ca en tredjedel av förseningsorsakerna relaterade till infrastrukturen. Ytterligare en tredjedel är följdorsaker som kan vara relaterade till infrastrukturen. Detta innebär att minst 30% (kanske upp till 60%) av förseningarna är relaterade till att något i infrastrukturen har havererat och påverkat punktligheten samt helt sannolikt även kapaciteten och i värsta fall säkerheten i systemet.

Gammal teknik behöver nya lösningar.

Att systemet som skall underhållas till stora delar byggdes på den tidiga hälften av 1900-talet är naturligtvis en starkt bidragande faktor till de svårigheter och problem som finns idag. Men det är inget skäl till att inte implementera ny teknik och nya lösningar för att lösa gamla problem. I kapacitetsutredningen gjordes ett gediget arbete med förslag på hur man med nål och tråd lappar det befintliga systemet. Det är nödvändigt, men det finns också andra sätt.

Lösningarna finns redan i lådorna.

Genom att på ett smart sätt hämta och använda den data som genereras av systemet och alla dess aktörer skulle man kunna arbeta prediktivt och förebygga uppkomna fel och därmed skapa ett robustare system. Dessa data, som redan finns i byrålådor och arkiv, digitala som analoga, kan visa sig vara guld värda och inte bara ur ett underhållsperspektiv. Tänk bara tanken om man frigjorde alla dessa data och omformade dem till information som kunde tillgängliggöras där den behövs och efterfrågas.

Det ena kan ge det andra.

Det skulle kunna innebära att komponenter och system ersätts innan de nått sitt bäst före datum eller havererat, att rätt åtgärder utförs vid rätt tid, att utfallen av åtgärder kan simuleras innan för att få bästa effekt. Listan kan göras lång. Det riktigt spännande kommer dock när man börjar koppla dessa system med andra verksamheter och andra system. Tänk bara att du som resenär får information inte bara om att tåget är försenat utan också vilka alternativa resor som finns, hur mycket rabatt du får på grund av förseningen och allt detta redan innan resan har börjat… Det är ingen utopi, datan finns idag och smarta system för att koppla ihop dem finns redan implementerade på flera platser runt om i världen.

Mer av det nya, mindre av det gamla.

Så, istället för att göra mer av samma, låt oss arbeta mer med det nya och skapa ett järnvägssystem som är robust, tillgängligt och punktligt för alla dess aktörer från ägare till resenär.

Läs gärna mer om Smarta Transporter i vår rapport samt mer om smart järnvägsunderhåll i tex. Taiwan.