Singapore – hållbar trafik för tätbefolkat land

Share this post:

Singapore är Sydostasiens minsta land. På en yta motsvarande halva Öland bor närmare fem miljoner människor. Det är efter Monaco det mest befolkningstäta landet i världen. Trafiken blir snabbt ett problem när många människor samlas på en liten yta. Men enligt min mening har Singapore tagit ett mycket djärvt och tänkvärt grepp om sin trafiksituation.

Olikt många länder, som liksom Sverige har ett väldigt spritt ansvar för trafiken, med gatukontor, Vägverk, landsting, banverket med flera, har Singapore skapat en organisation som är ansvarig för all trafik, vägar, kösituationer och kollektivtrafik. Det har gjort att Singapore kunnat sätta upp tydliga mål för sin trafiksituation och aktivt jobba mot det – Och det har inte rått några som helst oklarheter om vem som är ansvarig.

Den ansvariga organisationen, Land Transport Authority (LTA), insåg tidigt att det finns en begränsning i hur många bilar som ryms i landet och har jobbat aktivt med att sprida medvetenheten om att alla inte kan åka bil.

För att lösa situationen har LTA beslutat att det bara kan finnas 950 000 bilar på Singapores gator och vägar. För att kunna köpa en bil måste man ha en nummerskylt. Nummerskyltarna i sin tur auktioneras ut. När du fått tag på en registreringsskylt får du använda den i tio år. Sen måste bilen säljas utanför landet, för att få en så modern och utsläppsminimerad bilpark som möjligt. Det finns också speciella skyltar som inte får användas vid rusningstrafik, som exempelvis pensionärer kan utnyttja.

Kopplat till bilbegränsningen har LTA också jobbat med att sprida kunskap om att det är viktigt att hushålla med de gemensamma resurserna och att det inte går att ha hur många bilar som helst.

LTA jobbar också med trängselavgifter. Avgifterna varierar beroende på belastning på olika infarter och ändras fyra gånger per år för att styra trafikanternas beteende i önskad riktning. Systemet är optimerat för att det i möjligaste mån ska gå att köra i exempelvis 50 km/h genom staden.

Jag tror inte att vi varken kan eller ska kopiera detta upplägg i Sverige. Men, det som vi kan och bör ta lärdom av är att ha en organisation som har det övergripande ansvaret. Det är då som det går att skapa en övergripande plan och samordnade aktiviteter. Det skulle jag vilja se även i Sverige!